Jag startar podcast!

Det har ju inte hänt så mycket på denna bloggen och om jag ska vara ärlig så har mitt folkdräktsprojekt legat på is under hösten. Men under våren så har långsamt arbetet med att starta en podd om folkdräkter pågått. Nu är den här, hittas på sin hemsida folkdraktspodden.blogspot.com eller där poddar finns.

Folkdräkten som kollektiv fiction

Jag tycker att folkdräkter är ett intressant exempel på hur det är vår samtida bild av det historiska som blir det sanna. Det viktiga är inte hur de historiska kläderna faktisk såg ut, utan hur vi tror de ser ut.

Som historisk kontext, folkdräktshajpen har ju sin grund i nationalismen som förra sekelskiftet skulle bygga nationalstaten och en nationell identitet. Borgerligheten från storstäderna, framförallt Stockholm, åkte runt och samlade ihop information om de folkdräkter som fanns. Vissa områden, framförallt fattigare mer isolerade där industrialismen inte var så stark, hade då fortfarande en dräkttradition. Dalarna är ett exempel på det. I andra delar hittade man vissa plagg och konstruerade dräkter utifrån de fynden.

Men sammanfattningsvis så bestämdes det då hur dräkterna för olika områdena ser ut. Skapade ett rätt och ett fel i vilka färger, mönster och band som används till vilken dräkt. Det finns en idé om att dräkten är baserad på hur folk klädde sig i den historiska tiden den är skapad från. Men även om denna oklara dåtid var brokigare och folk hade olika färger och mönster beroende på vad de fick tag på och hade råd så finns det en bild idag av hur det var. Det är den idén om hur dräkten såg ut och hur man klädde sig som blir viktigt.

Det som blir viktigt är att dräkten passar med den kollektiva idén som finns om hur en dräkt från det områden ska se ut, inte hur den faktiska historiska dräkten såg ut. Ett exempel på det är att i den syd-öst skånska dräkten så kan det vara olika färger på sidenbrokaden i livet, men väldigt många samtida dräkter som dyker upp på bilder har samma ljusgula blommiga tyg. På så sätt så känns det ljusgula blommiga tyget rätt, eftersom att det används av många. Ett annat exempel är väl idén om att vikingarna har horn på sina hjälmar, så länge alla är överens om att det är så vikingarna såg ut så spelar det mindre roll att de faktiskt inte gjorde det. För mig landar det i en poststrukturalistiskt fundering om att allt är subjektivt, och då är folkdräkten kollektiv fiction. Men inte mindre sann för det, för vår egna subjektiva världsbild är sann för oss.

Silvermaljor var finns ni?

Järrestad härads ska, precis som de andra sydskånska dräkterna, ha rikligt med dräktsilver. Silvermaljor ska hålla ihop dräkten och snöras med silverkedja. 

Jag har inte fått tag på varken maljor eller annat dräktsilver än. Jag fick tips från min kompis Ida som är med i sycirkel och syr en Ingelstadsdräkt att antingen är det att hitta begagnade maljor eller så finns det en silversmed i trakten som tillverkar nya. Är ont om folk som säljers silvermaljor av rätt slag lösa och nytillverkade ligger nog en bra bit över min student-budget skulle jag tro utan att ens kollat upp. Det dyker ju upp dräkter till salu då och då som är ganska billiga och jag har tänkt tanken att köpa och använda maljorna, men känns också lite som hädelse. Förmodligen är det dessutom egentligen en specifik variant av malja för det syd-östskånska hörnet, men vilken som skulle funka känner jag. 

I nuläget har jag istället löst det med att sy fast metallringar och i midsomras så snörade jag med silverkedjan från ett halsband jag hade hemma. Man tager vad man haver. 

Så blev det midsommar

Känns som en bedrift att jag fått ihop dräkten till bärbart skick i tid för midsommar. Avsaknad av kantband till trots. Superroligt att glida runt i dräkten på firandet på Gammelgården i Rättvik bland alla andra dräktklädda. Jag såg tillochmed en annan skånsk dräkt på plats, men kan inte placera den exakt. Massor med Rättviksdräkter i olika varianter, och en del andra från runt om Dalarna och övriga Norden. På bilden är det jag och min flickvän, hon har sin mormors dräkt från Östra härad i Småland. 

Jag kom mig knappt för att fota, men några ryggar fångade jag när festtåget passerade Gammelgårdens tun. 

Bröstlapp - på helt osexuallt sätt alltså

I urringningen under snörningen ska det sitta en bröstlapp, vilket jag knåpade ihop härom dagen i soffan framför netflix. Det andra jag har sett varierar från att ha helt fantastiska pärlbroderier till enklare lösningar som att ha några band sydda tvärs över. Detta är också en sån grej som jag tänker att jag skulle vilja göra om i framtiden och kunna lägga mer tid på. Kanske något feministiskt broderi. Skulle vara kul att få in lite mer sånt just iom att det är väldigt fritt hur den ska se ut. Men har fullt upp med att flyttpacka och snart åker jag till Rättvik så behöver få ihop något så jag har något att ha på mig på midsommar. Så fick bli lite av samma band jag har i min bugabån och så guldig spetts för spexighetens skull.

Förklädes lyckan från Röda Korset!

Jag fyndade ett förkläde för 30 kr på Röda Korset!! Det visade sig vara ett från Herrestad härad, vilket är runt Ystad. Alltså också ifrån syd-östra Skåne. Sån lyckträff att hitta det bara sådär.

Det hela gick till så att jag såg ett tips i den eminenta facebook-gruppen Vi som gillar folkdräkter om att det fanns folkdräkter och delar på Röda Korset här i Uppsala, och jag passade på att svänga förbi där. Tänkte mest titta men kom hem med ett förkläde. Fick sen även hjälp i den facebook-gruppen att identifiera varifrån förklädet kommer ifrån och är alltså rätt hörn av Skåne. Tycker de där randiga förklädena är så fina för gillar folkdräktslooken ju mer desto bättre och maxi-maxi med mönster. 

Tofsar till min bugabån

Bugabån (serri det heter så) är bandet som ska viras runt midjan utanpå liv och över förklädet och hänga ner. Jag har för mig att jag läst att det finns en tradition om att den virades lika många varv runt midjan som kvinnan hade brudkistor med sig i äktenskapet. Något om att det tar fett lång tid att väva och det visar på rikedom att ha gjort det, precis som många brudkistor. Men jag är inte säker på den källan.

Jag är ju varken gift eller planerat att väva just nu så köpte band från Skånes Hemslöjd. Jag mejlade och frågade om de hade några råd på vilka band som passade bra att använda till bugabån, de ska vara 4-5 cm breda men de bredaste de hade var 2,5 cm så det fick bli så. Eftersom jag inte vävt bandet och har tofsar som jag kan göra av varpen så har jag gjort tofsarna separat av broderigarn jag hade hemma och sedan sytt på dem. Ganska mycket instant gratification.

Det finns ett liv!

Det är främst tack vare min deadline (midsommar!) som jag slutade vela och klippte ut delarna till livstycket. Sydde insnitten och strök sömsmånen. Jag har lagt på ett par centimeters sömsmån i sidorna och extra vid axelbanden så det ska gå att lägga ut den lätt i framtiden om det skulle behövas.

Grynig selfie men går att se hur livstycket sitter. På den bilden har jag även nålat fast fodret. Livet ska sedan kantas med sidenband och instoppat i urringningen är det en dekorerad tygbit, jag är osäker på vad det egentligen heter men bröstlapp dyker upp i mitt huvud. Och så ska det vara silvermaljor som sitter fast längs kanten och som snöras med en tunn kedja över bröstet.

 

När jag såg den på så tyckte jag dock att själva öppningen var bredare än vad jag ville ha det. Eftersom att det ändå ska kantas med band så bestämde jag mig för att lägga till en extra remsa. Är väldigt nöjd över lösningen eftersom att det gör det möjligt att forma överdelen så passformen över brösten blir följsam. Inte helt ortodox lösning kanske, men tycker det viktigaste är att det känns bra.

Förkläde för folkdräkt

Förkläde kändes som ett snabbt och roligt projekt att varva med. Jag behövde lite instant gratification efter allt det där rynkandet och mellan mönsterkonstruktion av själva livstycket.

Jag ser detta förklädet mest som ett tillfälligt och har en tanke om att jag framöver vill göra ett med hålsömsbroderi och allt vad det är. Men jag kommer behöva ett förkläde till midsommar så jag passerade Ohlssons tyger och köpte vitt bomullstyg och en spets som inte är syntet. Jämförde med min flickväns folkdräkts förkläde hur brett och långt det var och kom fram till att göra mitt ganska smalt så själva kjolen också syns framifrån.

Jag har lite kluven inställning till förkläden, och jag vet att det är en del av dräkten men är väl mest att jag är ovan vid förkläden och kan inte låta bli att tycka att det ser lite märkligt ut. Speciellt när det är vita för de bryter av så mycket mot dräkten i övrigt då. Till de skånska dräkterna så finns det ju oftast också randiga förkläden för vardagsbruk medan de vita var högtidliga. Så tänker att jag i framtiden skulle vilja få tag på ett randigt, men är ju inte lika lätt att hitta randigt vävt tyg av rätta sorten. The future will tell.

Mönster till livstycket

Att göra mönstret för livstycket har följt mig under våren. Påbörjade det i februari-mars någon gång och har velat om skärning och hur jag ska få till det. Jag har inte haft något riktigt mönster att utgå ifrån, utan ett enkelt mönster från Nordiska museets samling samt att jag tittat på bilder på andra dräkters livstycken.

Jag har brottats med att äldre plagg inte har insnitt på det sätt som moderna har utan sys i rakare delar vs att mina bröst ska få plats och passformen bli snygg. Jag har sytt runt 5 olika toiler, alltså provplagg i bomullstyg, för att testa olika varianter. Utan att fota en enda, så bevismaterial saknas.
Det jag har fotat är dock när jag la ut mönsterdelarna på tyget. Don't worry, jag klippte inte ut delarna liggandes i olika trådriktning.  Istället bestämde jag mig för att göra om mönstret på nytt. Jag vill verkligen att det ska bli bra, och helst att insnitten inte ska synas. Har svårt att bestämma mig, men är väldigt glad att jag har lärt mig mönsterkonstruktion när jag gick textil på folkis. Annars hade detta varit ännu svårare. Nu är det framförallt så att mesta tiden har gått åt att stå framför spegel och vela.

Att rynka en kjol

Att rynka kjolen var en blandning mellan tidsödande monotont och mysigt meditativt. Innan jag satte igång så sydde jag ihop de två rektangulära styckena som ska komma att utgöra kjolen med en söm, så när jag rynkade satt den ännu inte ihop som en kjol.

Jag hade fått ett foto på hur det skulle se ut och satte igång. Först gjorde jag en provlapp för att se hur tätt jag skulle tråckla för att få vecken i den tjocklek jag ville ha dem. Sen satte jag igång och sydde rynkrådar, alltså tråcklade, fyra stycken sömmar. När det var klart rynkade jag ihop tyget runt de så mycket det gick och pressade med strykjärnet så att vecken skulle bli någorlunda fixerade. Här stötte jag på min första problem. När jag hade dragit ihop den så mycket det gick och kontrollmätte för att få rätt till mitt midjemått så var kjolen ca 30 cm för lång. Eftersom tyger är tjockt, och extra tjockt där jag vikt in fållen så gick det inte att rynka ihop mer. Det lämnade mig inte så mycket val, så jag klippte helt enkelt av det som var förmycket.

Insidan av fållen när den är rynkad och just pressad innan jag sytt den

Nästa steg var att sy för att fästa alla vecken. Jag hade ju läst att det skulle göras med kedje- eller stjälkstygn, och gjorde det precis i början men det var sånt himla pillipill och svårt att titta på netflix samtidigt så jag rationaliserade ganska snabbt bort det och gjorde efterstygn istället. 

Trott eller ej, men det visade sig att det finns en anledning till att det ska vara kedje- eller stjälkstygn. För när jag trodde jag var klar var kjolen som ett dragspel och inte alls så fixerad som den borde vara. Jag löste det hela genom att sy fast ett bomullsband istället. Det håller ihop midjan och jag tycker det funkar, även om den nedre delen av vecken fortfarande kan röra sig.

 

Som på bilden nedan ser det ut från rätsidan. Höjden på den rynkade delen är ca 6 cm.

 

 Här är en bild på hur hela kjolen blev när jag sytt ihop den. Som det syns bättre på nästa mer inzoomade bild så har jag låtit tyget gå omlott med ett par centimeter över midjan. Gotta be strategic för tänker jag nog kommer bli bredare när jag blir äldre och jag vill kunna ha dräkten även då. Än så länge sitter den bara ihop med en knappnål med tids nog ska det bli hyska och hake. Men det ligger i framtiden, precis som fållning. Men eftersom den ska sitta ihop med livet så planerar jag att fålla bland det sista jag gör så allt blir rakt.

Hitta tyg - lättare sagt än gjort

Jag landade ganska snabbt till att jag ville ha den gröna kjolen och ett rött livstycke med gröna band. Delvis för den tecknade bilden av kvinnan i Järrestadsdräkt hade det och det är vad jag hittat som äldsta säkra källan på hur det kan ha sett ut. Men kanske framförallt för jag tycker det är superfint med den 'klassiska' folkdräktslooken med rött och grönt. 

Men att få tag på tyg blev en utmaning. Ylletyg generellt är svårt att hitta i vanliga tygaffärer, och speciellt om det inte ska vara i gråskala. Jag beställde en hel del olika tygprovet från olika håll, bland annat Skånes hemslöjd och så affärer som är specialiserade på textiler för medeltida och historiska kläder, då de ofta har ylletyg i många färger. Till kjolen till vilket jag var på jakt på vadmal för landade det i ett jägargrönt kläde från Historiska Rum. Väldigt dålig hemsida, men facebook-sidan är ett tips istället om någon skulle vara intresserad, för de har superfina färger och många olika kvalitéer.

Till livstycket var jag på jakt efter röd ylledamast. Jag sänkte snabbt mina krav till vilket klarrött tunt ylletyg som helst och fick ändå inget napp. Efter ett par veckor fick jag tips om Folkdansringen i Göteborgs dräktsektion som tydligen skulle ha en välsorterad butik. De har öppet typ tisdageftermiddagar, så jag ringde dit och frågade och de hade en halvmeter kvar av ett klarrött tunt ylletyg som blev mitt. 

Den minsta delen av tygjakten var siden att använda till banden som livet ska kantas med. Det slutade med att jag köpte tyg från Skrädderi Margareta, som trots namnet också är en tygaffär. Jag mejlade och bad om hjälp och frågade om de hade något som skulle kunna passa och fick superbra hjälp.

Inspiration från Ingelstad härad och lite Järrestad

Några av inspirationsbilderna jag haft på hur dräkten ser ut. Det mesta av dräkterna är som sagt väldigt lika, men att Järrestadsdräkten har ylle i livet och högtidskjolen är grön istället. På grupp-bilden syns också den fina dräktjackan med ett runt hål där snörningen på livstycket syns.

Från www.sverigesfolkdrakter.se / Ann-Margrets Malmqvists blogg

från broderi-karin.blogspot.se

Detalj av särk från Järrestad härad. 1800-talets mitt. Kragen är en tvärhand hög.
Foto: Ystad Fornminnes förening och Österlens museum